ny blogg.
en ny blogg.
www.iwillalwayshavethatdream.blogg.se
där kommer jag inte bry mig ett smack om att vara
positiv. mina tankar, mina känslor.
och dom är inte positiva, men ja. läs den om du vill.
www.iwillalwayshavethatdream.blogg.se
där kommer jag inte bry mig ett smack om att vara
positiv. mina tankar, mina känslor.
och dom är inte positiva, men ja. läs den om du vill.
så otroligt värdelös.
jag känner mig helt värdelös.
dum i huvudet.
ful. fet.
jag gör bara fel hela tiden. utom när jag ska äta. då blir det rätt.
efter som alla tror på min "friskhet". men annars så blir allt fel.
jag säger fel saker, jag gör bort mig, ja, allt som kan bli fel
gör jag fel. speciellt nyss. förstörde allt.
dum i huvudet.
ful. fet.
jag gör bara fel hela tiden. utom när jag ska äta. då blir det rätt.
efter som alla tror på min "friskhet". men annars så blir allt fel.
jag säger fel saker, jag gör bort mig, ja, allt som kan bli fel
gör jag fel. speciellt nyss. förstörde allt.
jo tack, jag vet.
svar till www.thebestlittlegirl.blogg.se :
jo, jag vet. jag kommer dö om jag svälter igen. om jag svälter ihjäl.
och jag har faktist tänkt, rätt så mycket dessutom. jag vill inte
att min blogg ska vara proana, att andra ska inspereras av mig.
(om jag nu lyckas svälta) jag vill att anorektiker ska, jag vet inte,
kanske avstå. vilja bli friska. (eller ja, dom som är påväg)
förstå vilken otrolig smärta anorexi innebär.
förstå att jag mår så dåligt att jag vill ta mitt liv. oftast varje dag.
att jag har sån otrolig ångest som jag inte kan släppa ut,
som jag låter stanna inne i kroppen. den ångesten är hemsk.
vissa dagar känns det som jag ska kollapsa av all ångest.
så nu ska det här bli en peppblogg. tror jag.
det ska i alla fall inte vara någon matdagbok. eller vikt.
idag har varit bra. eller ganska bra. har lyckats slänga två mandariner,
en idag och en igår.
jo, jag vet. jag kommer dö om jag svälter igen. om jag svälter ihjäl.
och jag har faktist tänkt, rätt så mycket dessutom. jag vill inte
att min blogg ska vara proana, att andra ska inspereras av mig.
(om jag nu lyckas svälta) jag vill att anorektiker ska, jag vet inte,
kanske avstå. vilja bli friska. (eller ja, dom som är påväg)
förstå vilken otrolig smärta anorexi innebär.
förstå att jag mår så dåligt att jag vill ta mitt liv. oftast varje dag.
att jag har sån otrolig ångest som jag inte kan släppa ut,
som jag låter stanna inne i kroppen. den ångesten är hemsk.
vissa dagar känns det som jag ska kollapsa av all ångest.
så nu ska det här bli en peppblogg. tror jag.
det ska i alla fall inte vara någon matdagbok. eller vikt.
idag har varit bra. eller ganska bra. har lyckats slänga två mandariner,
en idag och en igår.
hatade, hatade.
jag är fel. jag är fet. jag hatar anorexin.
just nu vill jag bara vara med en kompis, må bra,
kanske äta nånting. inget av det är möjligt just nu,
ingen vill vara med mig, jag är för fet och tydligen för osocial?
jag mår verkligen skit och jag vill bara svälta.
har fantiserat hela dagen om min svält. hur jag ska göra,
vad som kommer hända, vad jag ska säga.
jag vill så gärna ta mitt liv.
just nu vill jag bara vara med en kompis, må bra,
kanske äta nånting. inget av det är möjligt just nu,
ingen vill vara med mig, jag är för fet och tydligen för osocial?
jag mår verkligen skit och jag vill bara svälta.
har fantiserat hela dagen om min svält. hur jag ska göra,
vad som kommer hända, vad jag ska säga.
jag vill så gärna ta mitt liv.
ingenting är rätt.
allt är bara emot mig nu.
kompisarna. maten. min fetto kropp.
jag har fått massor med komplimanger idag,
men det får mig bara att må sämre. då vill jag bara bort.
sen frågar dom, är du sur?
nej, nej, svarar jag. fast jag mår mer än dåligt inuti.
och jag lyckas inte dölja det alla dagar. inte idag.
fast en person sa att jag såg ut att må bra, att jag verkade
trivas bra hemma och att det funkade bra med maten.
det kändes bra, jag har lyckats lura nån i alla fall.
men jag tror inte jag klarar att lura kuratorn, så jag orkar inte
gå dit och fixa en ny tid. jag skulle bara bryta ihop.
snälla skjut mig? eller låt mig svälta?
kompisarna. maten. min fetto kropp.
jag har fått massor med komplimanger idag,
men det får mig bara att må sämre. då vill jag bara bort.
sen frågar dom, är du sur?
nej, nej, svarar jag. fast jag mår mer än dåligt inuti.
och jag lyckas inte dölja det alla dagar. inte idag.
fast en person sa att jag såg ut att må bra, att jag verkade
trivas bra hemma och att det funkade bra med maten.
det kändes bra, jag har lyckats lura nån i alla fall.
men jag tror inte jag klarar att lura kuratorn, så jag orkar inte
gå dit och fixa en ny tid. jag skulle bara bryta ihop.
snälla skjut mig? eller låt mig svälta?
jag vill minnas...
...den där känslan man har vid svält.
den där man känner att man har lyckats.
när man ser resultat. ett kilo ner eller att armarna har blivit riktigt smala och fina.
jag kommer inte ihåg hur det känns.
när man mår bra, kanske inte fysiskt, men psykiskt.
sist jag gjorde det, var i somras. sista veckan hemma.
innan inläggning, sond, matprogram och upp i vikt fanns i min värld.
alla tror att man mår dåligt, alla tror att dom ser att man mår dåligt,
när man själv känner, jag mår bra, för jag är smal, jag har inte ätit på en dag
och jag har tränat. höjden av lycka.
jag känner mig väldigt misslyckad nu. får skuldkänslor bara jag tänker
på svälten, hur jag har lyckats lura dom. men så tänker jag på en tjej
från avdelningen, hon hade legat inne flera gånger. jag blir inspererad av henne,
fast jag borde bli inspererad av friska anorektiker. men jag ska bli smal,
jag står inte ut med min feta kropp.
jag ska bli smal....
den där man känner att man har lyckats.
när man ser resultat. ett kilo ner eller att armarna har blivit riktigt smala och fina.
jag kommer inte ihåg hur det känns.
när man mår bra, kanske inte fysiskt, men psykiskt.
sist jag gjorde det, var i somras. sista veckan hemma.
innan inläggning, sond, matprogram och upp i vikt fanns i min värld.
alla tror att man mår dåligt, alla tror att dom ser att man mår dåligt,
när man själv känner, jag mår bra, för jag är smal, jag har inte ätit på en dag
och jag har tränat. höjden av lycka.
jag känner mig väldigt misslyckad nu. får skuldkänslor bara jag tänker
på svälten, hur jag har lyckats lura dom. men så tänker jag på en tjej
från avdelningen, hon hade legat inne flera gånger. jag blir inspererad av henne,
fast jag borde bli inspererad av friska anorektiker. men jag ska bli smal,
jag står inte ut med min feta kropp.
jag ska bli smal....
så nära, så nära
nej, inget avlslutat matprogram idag inte.
men jag ska inte svälta för det har jag bestämt,
jag är ju så nära, så nära.
kanske måndag om 2 veckor?
åååh, vad jag hoppas, jag står verkligen inte ut med min
kropp. det rinner fett om mig när jag går,
och allt fläsk bara dinglar omkring. jag ryms knappt
att sitta på en stol, så stora lår har jag! eller gå genom
en dörr, det känns som jag ska fastna varje gång jag går
igenom...
men snart så slipper jag allt det här. snart får jag svälta.
jag måste kämpaaaaaaa
men jag ska inte svälta för det har jag bestämt,
jag är ju så nära, så nära.
kanske måndag om 2 veckor?
åååh, vad jag hoppas, jag står verkligen inte ut med min
kropp. det rinner fett om mig när jag går,
och allt fläsk bara dinglar omkring. jag ryms knappt
att sitta på en stol, så stora lår har jag! eller gå genom
en dörr, det känns som jag ska fastna varje gång jag går
igenom...
men snart så slipper jag allt det här. snart får jag svälta.
jag måste kämpaaaaaaa
confused
jag har lust att skjuta hela världen.
allt är fel.
jag är fel.
och fet.
och jag vet inte vad som ska hända, jag får
tecken om allt möjligt.
en stunden ser det ut som jag blir av med matprogrammet,
en minut senare har allt hopp försvunnit.
allt är fel.
jag är fel.
och fet.
och jag vet inte vad som ska hända, jag får
tecken om allt möjligt.
en stunden ser det ut som jag blir av med matprogrammet,
en minut senare har allt hopp försvunnit.
jag som hade kämpat
nej, jag tror inte längre på ett avslutat matprogram.
inte på måndag i alla fall. kanske om några veckor, men inte nu.
fast jag har kämpat hela helgen, jag har ätit precis vad som har lagts upp.
jag har inte gömt en smula.
bara för att dom skulle tro på mig. men nej, jag lyckades nog inte.
inte på måndag i alla fall. kanske om några veckor, men inte nu.
fast jag har kämpat hela helgen, jag har ätit precis vad som har lagts upp.
jag har inte gömt en smula.
bara för att dom skulle tro på mig. men nej, jag lyckades nog inte.
fet
jag är helt jävla misslyckad.
nej föresten,
jag är helt jävla misslyckad och otroligt fet.
nu blev det rätt.
nej föresten,
jag är helt jävla misslyckad och otroligt fet.
nu blev det rätt.
fet
jag är helt jävla misslyckad.
nej föresten,
jag är helt jävla misslyckad och otroligt fet.
nu blev det rätt.
nej föresten,
jag är helt jävla misslyckad och otroligt fet.
nu blev det rätt.
det går bra
det funkar nu.
det mesta funkar.
maten funkar. bättre än vanligt.
tankarna tar inte över mig. även om dom finns där, dag som natt.
matprogrammet är snart borta?
det sista är jag väldigt orolig för. tänk om det inte försvinner,
jag kommer bli så besviken! tänk om dom fortsätter stanna
hemma och se så jag äter, då går det ju inte.
(fast jag kommer nog endå förlora, typ ca 7 kg bara på min äckliga
övervikt när jag kan äta vanliga portioner)
men tänk såhär då, det försvinner. jag svälter. kan jag?
vågar jag? vill jag tillbaka? kan jag komma igång med all träning?
men en sak vet jag. jag vill inte bli frisk, inte för allt i världen vill jag bli frisk...
hata, älska?
jag hatar anorexin - den förstör hela mitt sociala liv.
jag kan inte koncentera mig på nånting!
jag tänker ofta på mat och svält.
jag tänker alltid på kalorier. (te x, matten igår blev svaret 101, jag
tänkte genast, banan!)
den får mig att se alla som tjocka. speciellt mig,
jag är den tjockaste av alla tjocka!
jag mår ofta dåligt, väldigt dåligt.
jag älskar anorexin - när jag väger som minst.
då är jag smal. då mår jag bra. jag tänker inte,
jag tränar. den får mig att slippa oroa mig för det
riktiga livet, jag lever i min fantasivärld.
jag slipper äta.
jag vet inte igentligen. älskar jag anorexin?
hatar jag anorexin?
nu hatar jag den, jag mår skit. fast endå mår jag bra,
jag har brännt massor med kalorier idag. matprogrammet
är snart (får inte hoppas på för mycket) över.
då får jag svälta.
jag kan inte koncentera mig på nånting!
jag tänker ofta på mat och svält.
jag tänker alltid på kalorier. (te x, matten igår blev svaret 101, jag
tänkte genast, banan!)
den får mig att se alla som tjocka. speciellt mig,
jag är den tjockaste av alla tjocka!
jag mår ofta dåligt, väldigt dåligt.
jag älskar anorexin - när jag väger som minst.
då är jag smal. då mår jag bra. jag tänker inte,
jag tränar. den får mig att slippa oroa mig för det
riktiga livet, jag lever i min fantasivärld.
jag slipper äta.
jag vet inte igentligen. älskar jag anorexin?
hatar jag anorexin?
nu hatar jag den, jag mår skit. fast endå mår jag bra,
jag har brännt massor med kalorier idag. matprogrammet
är snart (får inte hoppas på för mycket) över.
då får jag svälta.
dagen D
dagen D. till bup. har jag bestämt mig? nej.
men det blir nog inget.
det är ju myckjet roligare att träna, träna, äta ett russin,
träna, träna. det är mitt liv (L)
så nu får jag kämpa mig igenom dagarna några veckor till.
men jag har ju klarat 12 veckor med matprogrammet,
jag klarar nog 2 till. eller 4. sen är det nog. då slutar jag.
om jag vågar...
jag tror jag har besämt mig
ska nog inte hoppa över maten. har ingen anledning.
jag har lyckats dölja det så bra. jag klarar två veckor till,
det gör jag lätt! fast endå, jag är anorektiker, jag är tjock,
och jag klarar inte av att svälta. jag är verkligen misslyckad.
har bara tänkt och tänkt hela dagen, bara på om jag ska
eller om jag inte ska. måste nog endå fråga läkaren
om det är hon som väger mig när dom tänker ta bort det.
vill så gärna veta, så jag kan vara förbered.
måste fixa morgondagen. måste göra det.
jag måste ha något att leva för. något som jag mår bra av.
fast endå något som får mig att inte bli frisk. något
som får mig att vilja svälta. fast endå slippa tankarna.
jag borde verkligen sluta leva i min drömvärld...
jag har lyckats dölja det så bra. jag klarar två veckor till,
det gör jag lätt! fast endå, jag är anorektiker, jag är tjock,
och jag klarar inte av att svälta. jag är verkligen misslyckad.
har bara tänkt och tänkt hela dagen, bara på om jag ska
eller om jag inte ska. måste nog endå fråga läkaren
om det är hon som väger mig när dom tänker ta bort det.
vill så gärna veta, så jag kan vara förbered.
måste fixa morgondagen. måste göra det.
jag måste ha något att leva för. något som jag mår bra av.
fast endå något som får mig att inte bli frisk. något
som får mig att vilja svälta. fast endå slippa tankarna.
jag borde verkligen sluta leva i min drömvärld...
hjälp?
jag har verkligen ångrat mig. inte att jag vill svälta, långt ifrån,
men om jag kan. jag kan ju inte bara hitta på från tomma intet
att jag inte vill äta mer. det funkar ju liksom inte...
jag har haft kaos i hjärnan hela dagen, ska jag? ska jag inte?
ska jag? ska jag inte?
och snart ska jag dit, mindre än en dag kvar. och jag har inte
bestämt mig. hjälp mig, snälla? eller skjut mig, det skulle
också vara väldigt hjälpande, så jag slapp allt vad anorexi
innebär. allt vad livet innebär.
men om jag kan. jag kan ju inte bara hitta på från tomma intet
att jag inte vill äta mer. det funkar ju liksom inte...
jag har haft kaos i hjärnan hela dagen, ska jag? ska jag inte?
ska jag? ska jag inte?
och snart ska jag dit, mindre än en dag kvar. och jag har inte
bestämt mig. hjälp mig, snälla? eller skjut mig, det skulle
också vara väldigt hjälpande, så jag slapp allt vad anorexi
innebär. allt vad livet innebär.
...
jag tror jag har ändrat mig. jag menar, jag har ju ingen
anledning att bara sluta äta en dag. kanske ska jag ge
det en till chans? att äta, bli av med matprogrammet, svälta.
det är ju så mycket roligare att svälta, träna, träna, träna.
eller? åh, jag vet inte. har ingen aning om hur jag borde göra.
måste nog fråga på BUP när dom har tänkt ta bort det.
säger dom snart, fortsätter jag äta. säger dom när du är frisk
slutar jag äta. ungefär så. tror jag. snälla, hjälp mig?
anledning att bara sluta äta en dag. kanske ska jag ge
det en till chans? att äta, bli av med matprogrammet, svälta.
det är ju så mycket roligare att svälta, träna, träna, träna.
eller? åh, jag vet inte. har ingen aning om hur jag borde göra.
måste nog fråga på BUP när dom har tänkt ta bort det.
säger dom snart, fortsätter jag äta. säger dom när du är frisk
slutar jag äta. ungefär så. tror jag. snälla, hjälp mig?
hur?
fixar jag det? att säga ifrån, jag vill inte äta mer? gör jag
verkligen det?
jag tvekar. jag borde inte göra det. allt kommer bara försvinna.
avdelningen. matprogram. sond. nej, jag vill inte dit igen.
men jag vill svälta. jag vill vara smal. jag får ta konsekvenserna,
den här gången är det inläggning.
även om jag tvivlar på att jag kommer gå så långt. mamma och pappa
kommer göra nånting. vet inte vad, men nånting. vi kommer bråka.
åhnej, jag ångrar mig! det får jag inte. jag har bestämt mig. på torsdag
börjar jag. det är ju det här jag vill. mitt liv går ut på att vara smal.
anorexin har verkligen ett hårt tag om mig...
verkligen det?
jag tvekar. jag borde inte göra det. allt kommer bara försvinna.
avdelningen. matprogram. sond. nej, jag vill inte dit igen.
men jag vill svälta. jag vill vara smal. jag får ta konsekvenserna,
den här gången är det inläggning.
även om jag tvivlar på att jag kommer gå så långt. mamma och pappa
kommer göra nånting. vet inte vad, men nånting. vi kommer bråka.
åhnej, jag ångrar mig! det får jag inte. jag har bestämt mig. på torsdag
börjar jag. det är ju det här jag vill. mitt liv går ut på att vara smal.
anorexin har verkligen ett hårt tag om mig...
allting är bara dö
jag orkar inte mer. har bara hittat negativa saker nu, efter
att jag fick veta att det var länge kvar. mamma har kommenterat
på en av mina favorit bloggar, en anorexia blogg. då har hon säkert
hittat en annan av mina favoritbloggar, där jag brukar kommentera
med den här bloggadressen. så hej mamma, om du läser!
om hon nu läser, så är det verkligen kört för min fejkade friskhet.
så jag har faktist bestämt mig. tror jag. svält efter torsdag,
om inte matprogrammet åker bort då. stort chans. eller så inte.
det känns så omöjligt just nu, det är min enda utväg ungefär.
så jag kan ju säga hejdå till kompisar, träna, skola, allt.
eftersom anorexin har vunnit över mig. igen.
att jag fick veta att det var länge kvar. mamma har kommenterat
på en av mina favorit bloggar, en anorexia blogg. då har hon säkert
hittat en annan av mina favoritbloggar, där jag brukar kommentera
med den här bloggadressen. så hej mamma, om du läser!
om hon nu läser, så är det verkligen kört för min fejkade friskhet.
så jag har faktist bestämt mig. tror jag. svält efter torsdag,
om inte matprogrammet åker bort då. stort chans. eller så inte.
det känns så omöjligt just nu, det är min enda utväg ungefär.
så jag kan ju säga hejdå till kompisar, träna, skola, allt.
eftersom anorexin har vunnit över mig. igen.
nej!
fick nyss veta att matprogrammet ska vara kvar.
ett långt tag till...........
jag känner mig yr. jag mår illa. jag har panik.
jag klarar inte mer. snälla låt mig dö, nu!
nej seriöst, jag fixar inte en sekund mer!!!
jag ska vara utan matprogrammet, nununununu! N U !
jag ska svälta. ordentligt!
får försöka bättra på mina planer hur jag ska svälta
på snabbaste sättet. när jag blir av med matprogrammet.
snälla skjut mig! det där var det värsta dom kunde göra,
säga att det ska vara kvar ett bra tag till.
mellis om en timme. fixar jag det? nej...
ett långt tag till...........
jag känner mig yr. jag mår illa. jag har panik.
jag klarar inte mer. snälla låt mig dö, nu!
nej seriöst, jag fixar inte en sekund mer!!!
jag ska vara utan matprogrammet, nununununu! N U !
jag ska svälta. ordentligt!
får försöka bättra på mina planer hur jag ska svälta
på snabbaste sättet. när jag blir av med matprogrammet.
snälla skjut mig! det där var det värsta dom kunde göra,
säga att det ska vara kvar ett bra tag till.
mellis om en timme. fixar jag det? nej...
