allt är bara emot mig nu.
kompisarna. maten. min fetto kropp.
jag har fått massor med komplimanger idag,
men det får mig bara att må sämre. då vill jag bara bort.
sen frågar dom, är du sur?
nej, nej, svarar jag. fast jag mår mer än dåligt inuti.
och jag lyckas inte dölja det alla dagar. inte idag.
fast en person sa att jag såg ut att må bra, att jag verkade
trivas bra hemma och att det funkade bra med maten.
det kändes bra, jag har lyckats lura nån i alla fall.
men jag tror inte jag klarar att lura kuratorn, så jag orkar inte
gå dit och fixa en ny tid. jag skulle bara bryta ihop.
snälla skjut mig? eller låt mig svälta?