så otroligt värdelös.

jag känner mig helt värdelös.
dum i huvudet.
ful. fet.

jag gör bara fel hela tiden. utom när jag ska äta. då blir det rätt.
efter som alla tror på min "friskhet". men annars så blir allt fel.
jag säger fel saker, jag gör bort mig, ja, allt som kan bli fel
gör jag fel. speciellt nyss. förstörde allt.

jo tack, jag vet.

svar till www.thebestlittlegirl.blogg.se :
jo, jag vet. jag kommer dö om jag svälter igen. om jag svälter ihjäl.
och jag har faktist tänkt, rätt så mycket dessutom. jag vill inte
att min blogg ska vara proana, att andra ska inspereras av mig.
(om jag nu lyckas svälta) jag vill att anorektiker ska, jag vet inte,
kanske avstå. vilja bli friska. (eller ja, dom som är påväg)
förstå vilken otrolig smärta anorexi innebär.
förstå att jag mår så dåligt att jag vill ta mitt liv. oftast varje dag.
att jag har sån otrolig ångest som jag inte kan släppa ut,
som jag låter stanna inne i kroppen. den ångesten är hemsk.
vissa dagar känns det som jag ska kollapsa av all ångest.
så nu ska det här bli en peppblogg. tror jag.
det ska i alla fall inte vara någon matdagbok. eller vikt.

idag har varit bra. eller ganska bra. har lyckats slänga två mandariner,
en idag och en igår.

hatade, hatade.

jag är fel. jag är fet. jag hatar anorexin.

just nu vill jag bara vara med en kompis, må bra,
kanske äta nånting. inget av det är möjligt just nu,
ingen vill vara med mig, jag är för fet och tydligen för osocial?
jag mår verkligen skit och jag vill bara svälta.
har fantiserat hela dagen om min svält. hur jag ska göra,
vad som kommer hända, vad jag ska säga.

jag vill så gärna ta mitt liv.

ingenting är rätt.

allt är bara emot mig nu.
kompisarna. maten. min fetto kropp.
jag har fått massor med komplimanger idag,
men det får mig bara att må sämre. då vill jag bara bort.
sen frågar dom, är du sur?
nej, nej, svarar jag. fast jag mår mer än dåligt inuti.
och jag lyckas inte dölja det alla dagar. inte idag.
fast en person sa att jag såg ut att må bra, att jag verkade
trivas bra hemma och att det funkade bra med maten.
det kändes bra, jag har lyckats lura nån i alla fall.
men jag tror inte jag klarar att lura kuratorn, så jag orkar inte
gå dit och fixa en ny tid. jag skulle bara bryta ihop.
snälla skjut mig? eller låt mig svälta?

jag vill minnas...

...den där känslan man har vid svält.
den där man känner att man har lyckats.
när man ser resultat. ett kilo ner eller att armarna har blivit riktigt smala och fina.

jag kommer inte ihåg hur det känns.
när man mår bra, kanske inte fysiskt, men psykiskt.
sist jag gjorde det, var i somras. sista veckan hemma.
innan inläggning, sond, matprogram och upp i vikt fanns i min värld.
alla tror att man mår dåligt, alla tror att dom ser att man mår dåligt,
när man själv känner, jag mår bra, för jag är smal, jag har inte ätit på en dag
och jag har tränat. höjden av lycka.

jag känner mig väldigt misslyckad nu. får skuldkänslor bara jag tänker
på svälten, hur jag har lyckats lura dom. men så tänker jag på en tjej
från avdelningen, hon hade legat inne flera gånger. jag blir inspererad av henne,
fast jag borde bli inspererad av friska anorektiker. men jag ska bli smal,
jag står inte ut med min feta kropp.
jag ska bli smal....

så nära, så nära

nej, inget avlslutat matprogram idag inte.
men jag ska inte svälta för det har jag bestämt,
jag är ju så nära, så nära.
kanske måndag om 2 veckor?
åååh, vad jag hoppas, jag står verkligen inte ut med min
kropp. det rinner fett om mig när jag går,
och allt fläsk bara dinglar omkring. jag ryms knappt
att sitta på en stol, så stora lår har jag! eller gå genom
en dörr, det känns som jag ska fastna varje gång jag går
igenom...
men snart så slipper jag allt det här. snart får jag svälta.
jag måste kämpaaaaaaa

confused

jag har lust att skjuta hela världen.
allt är fel.
jag är fel.
och fet.
och jag vet inte vad som ska hända, jag får
tecken om allt möjligt.
en stunden ser det ut som jag blir av med matprogrammet,
en minut senare har allt hopp försvunnit.

jag som hade kämpat

nej, jag tror inte längre på ett avslutat matprogram.
inte på måndag i alla fall. kanske om några veckor, men inte nu.
fast jag har kämpat hela helgen, jag har ätit precis vad som har lagts upp.
jag har inte gömt en smula.
bara för att dom skulle tro på mig. men nej, jag lyckades nog inte.

fet

jag är helt jävla misslyckad.
nej föresten,
jag är helt jävla misslyckad och otroligt fet.
nu blev det rätt.

fet

jag är helt jävla misslyckad.
nej föresten,
jag är helt jävla misslyckad och otroligt fet.
nu blev det rätt.

det går bra

det funkar nu.
det mesta funkar.
maten funkar. bättre än vanligt.
tankarna tar inte över mig. även om dom finns där, dag som natt.
matprogrammet är snart borta?

det sista är jag väldigt orolig för. tänk om det inte försvinner,
jag kommer bli så besviken! tänk om dom fortsätter stanna
hemma och se så jag äter, då går det ju inte.
(fast jag kommer nog endå förlora, typ ca 7 kg bara på min äckliga
övervikt när jag kan äta vanliga portioner)
men tänk såhär då, det försvinner. jag svälter. kan jag?
vågar jag? vill jag tillbaka? kan jag komma igång med all träning?
men en sak vet jag. jag vill inte bli frisk, inte för allt i världen vill jag bli frisk...


hata, älska?

jag hatar anorexin - den förstör hela mitt sociala liv.
jag kan inte koncentera mig på nånting!
jag tänker ofta på mat och svält.
jag tänker alltid på kalorier. (te x, matten igår blev svaret 101, jag
tänkte genast, banan!)
den får mig att se alla som tjocka. speciellt mig,
jag är den tjockaste av alla tjocka!
jag mår ofta dåligt, väldigt dåligt.

jag älskar anorexin - när jag väger som minst.
då är jag smal. då mår jag bra. jag tänker inte,
jag tränar. den får mig att slippa oroa mig för det
riktiga livet, jag lever i min fantasivärld.
jag slipper äta.

jag vet inte igentligen. älskar jag anorexin?
hatar jag anorexin?
nu hatar jag den, jag mår skit. fast endå mår jag bra,
jag har brännt massor med kalorier idag. matprogrammet
är snart (får inte hoppas på för mycket) över.
då får jag svälta.

dagen D

dagen D. till bup. har jag bestämt mig? nej.
men det blir nog inget.
det är ju myckjet roligare att träna, träna, äta ett russin,
träna, träna. det är mitt liv (L)
så nu får jag kämpa mig igenom dagarna några veckor till.
men jag har ju klarat 12 veckor med matprogrammet,
jag klarar nog 2 till. eller 4. sen är det nog. då slutar jag.
om jag vågar...


jag tror jag har besämt mig

ska nog inte hoppa över maten. har ingen anledning.
jag har lyckats dölja det så bra. jag klarar två veckor till,
det gör jag lätt! fast endå, jag är anorektiker, jag är tjock,
och jag klarar inte av att svälta. jag är verkligen misslyckad.
har bara tänkt och tänkt hela dagen, bara på om jag ska
eller om jag inte ska. måste nog endå fråga läkaren
om det är hon som väger mig när dom tänker ta bort det.
vill så gärna veta, så jag kan vara förbered.
måste fixa morgondagen. måste göra det.
jag måste ha något att leva för. något som jag mår bra av.
fast endå något som får mig att inte bli frisk. något
som får mig att vilja svälta. fast endå slippa tankarna.

jag borde verkligen sluta leva i min drömvärld...

hjälp?

jag har verkligen ångrat mig. inte att jag vill svälta, långt ifrån,
men om jag kan. jag kan ju inte bara hitta på från tomma intet
att jag inte vill äta mer. det funkar ju liksom inte...
jag har haft kaos i hjärnan hela dagen, ska jag? ska jag inte?
ska jag? ska jag inte?
och snart ska jag dit, mindre än en dag kvar. och jag har inte
bestämt mig. hjälp mig, snälla? eller skjut mig, det skulle
också vara väldigt hjälpande, så jag slapp allt vad anorexi
innebär. allt vad livet innebär.

...

jag tror jag har ändrat mig. jag menar, jag har ju ingen
anledning att bara sluta äta en dag. kanske ska jag ge
det en till chans? att äta, bli av med matprogrammet, svälta.
det är ju så mycket roligare att svälta, träna, träna, träna.
eller? åh, jag vet inte. har ingen aning om hur jag borde göra.
måste nog fråga på BUP när dom har tänkt ta bort det.
säger dom snart, fortsätter jag äta. säger dom när du är frisk
slutar jag äta. ungefär så. tror jag. snälla, hjälp mig?

hur?

fixar jag det? att säga ifrån, jag vill inte äta mer? gör jag
verkligen det?
jag tvekar. jag borde inte göra det. allt kommer bara försvinna.
avdelningen. matprogram. sond. nej, jag vill inte dit igen.
men jag vill svälta. jag vill vara smal. jag får ta konsekvenserna,
den här gången är det inläggning.
även om jag tvivlar på att jag kommer gå så långt. mamma och pappa
kommer göra nånting. vet inte vad, men nånting. vi kommer bråka.
åhnej, jag ångrar mig! det får jag inte. jag har bestämt mig. på torsdag
börjar jag. det är ju det här jag vill. mitt liv går ut på att vara smal.
anorexin har verkligen ett hårt tag om mig...

allting är bara dö

jag orkar inte mer. har bara hittat negativa saker nu, efter
att jag fick veta att det var länge kvar. mamma har kommenterat
på en av mina favorit bloggar, en anorexia blogg. då har hon säkert
hittat en annan av mina favoritbloggar, där jag brukar kommentera
med den här bloggadressen. så hej mamma, om du läser!
om hon nu läser, så är det verkligen kört för min fejkade friskhet.
så jag har faktist bestämt mig. tror jag. svält efter torsdag,
om inte matprogrammet åker bort då. stort chans. eller så inte.
det känns så omöjligt just nu, det är min enda utväg ungefär.
så jag kan ju säga hejdå till kompisar, träna, skola, allt.
eftersom anorexin har vunnit över mig. igen.

nej!

fick nyss veta att matprogrammet ska vara kvar.
ett långt tag till...........
jag känner mig yr. jag mår illa. jag har panik.
jag klarar inte mer. snälla låt mig dö, nu!
nej seriöst, jag fixar inte en sekund mer!!!
jag ska vara utan matprogrammet, nununununu! N U !
jag ska svälta. ordentligt!
får försöka bättra på mina planer hur jag ska svälta
på snabbaste sättet. när jag blir av med matprogrammet.
snälla skjut mig! det där var det värsta dom kunde göra,
säga att det ska vara kvar ett bra tag till.
mellis om en timme. fixar jag det? nej...

mandarin

slängde två klyftor av mandarinen idag.
var super nervös att någon skulle komma på mig!
stoppade det bara i fickan, gick till skräpkorgen och slängde.
mitt i klassrummet.
borde äta upp hela, tänk om någon märker. då är det
år och dar tills matprogrammet tar slut! jag önskar, jag önskar!

pik, på pik, på pik

har fått säkert 10 pikar idag. om ingenting igentligen,
en klasskompis ritade en bild där det ser ut som jag har
enorma kinder, vilket jag vet att jag har, en annan sa att jag
såg äcklad ut när dom pratade om oboy. fast jag inte tyckte det,
(jo, jag tycker oboy är bland det äckligaste man kan dricka, men
jag blir inte äcklad av att höra dom prata om det :O)
en annan frågade varför jag gömde mig under massa kläder
när vi skulle byta om till gympa. eller det är ju inte pikar som,
men jag är så otroligt känslig hela tiden. det blir för mycket
med både enorma portioner, ångest, kompisar som inte gillar en,
och en massa kommentarer om min anorexi.
har just och pass fixat frukosten, melliset och lunchen. var nära att
bara kasta frukosten, melliset åt jag på skolan, det var jag väldigt nära
att bara kasta i sopkorgen. och lunchen, det var hemskt! skalade bort
halva potatisarna, fast ingen sa till mig.

frukost

höll inte på att fixa det. redan på morgonen blev det fel,
masken försvann. frukosten tog aldrig slut, var nära
att kasta allting på mamma flera gånger. eller bara gå
därifrån och aldrig äta mer. tänk vilken lycka, slippa äta.
och idag är det lunch på skolan. köttbullar.8 stycken. åt max 5 förr.
damp matprogram!
hoppas det försvinner på torsdag, fixar nog inte mer sen.

tekaka...

fick en tekaka till frukost. mamma gick iväg och skulle göra
nånting. direkt drog jag bort några tuggor av mackan och gömde
i fickan. sen kom jag på, tänk om hon kollar efteråt om jag har gömt något?
så jag fick lite småpanik och skyndade i mig resten av frukosten.
hon kollade inte. men tänk om dom har någon gömd kamera?
så dom ser all mat jag slänger? eller alla gånger jag går och
tjuvkikar i skafferiet för att se hur många kalorier det är i maten jag får.
tänk om. inte stor chans, men tänk om.
då kan jag säga hejdå till slut matprogram!
fast jag drömde inatt att pappa sa, det här är ju näst sista
matprogramsdagen, du fixar det! jag önskar det vore sant....
s v ä l t a . . . .

så rädd. så rädd.

vet ni varför jag inte bloggar så ofta?
jag har en annan blogg, och jag är så rädd
att någon ska se likheterna mellan dom.
typ om jag ska träffa en kompis, och så skriver jag det
på båda bloggarna... jag är verkligen jätterädd att någon
ska hitta den här bloggen och förstå vem jag är och mitt
lur. så jag inte blir av med matprogrammet...
för det är min högst önskan! vägde mig igår hos en kompis.
jag är överviktig. jag väger mer än innan ana kom. fetto!!!!
jag har fett överallt, mina armar bara dinglar, mina lår ryms
knappt på en stol, jag har säkert fem dubbelhakor och kinderna
ser ut som om jag har haft flera ballonger i dom. och magen, den
ska vi inte ens tala om! den hänger ner till knäna ena dagen, den
andra står den rakt ut som om jag vore gravid...
nu ska jag gå och äta middag. främmande. kom igen nu, måste fixa det!

hej fetto

det är jag. värsta fettot.
större än alla du någonsin sett! jag lovar!
jag lovar!

andas... in...ut...in...ut

haft en hemsk dag! först var jag bara allmänt deppig.
sen blev det värre, tydligen är vännerna sura eller nått?
dom har då dissat mig hela dagen.
så jag fick bada med några andra tjejer. en av dom
misstänker jag har en ätstörning. hon måste äta fem mål/dag
(kanske ett matschema från bup som jag också fick men inte höll?)
hon simmade i enormt fort. och frös. (jag med i för sig. men inte som henne)
hon är smal. inte riktigt revbenssmal, men smal. ni vet, smalare
än om man är riktigt frisk. helt platt mage, vältränade ben och armar.
fast som äcklig på nått sätt. jag vill inte se ut så. jag vill vara fruktansvärt
smal. så att dom andra tittar efter gympan. revben, ben, platt mage,
tunna armar och ben. drömkropp...
en annan tjej såg jag i bastun har skärt sig på både lår och vader.
är faktist avis. inte för att hon mår dåligt, utan för att hon kan. skär jag mig,
märker någon det direkt!
dagen blev inte bättre efter mitt fika, ett äpple. smakar bara socker.
äckligt. tog det för att man kan lämna mycket runt kanterna. fast jag lämnade
inte mycket...
snälla, kan inte någon bara skjuta mig?

dra in magen...

bad idag. med klassen. bikini. blickar. tjock.
det är bara vi tjejer i klassen som ska bada, men endå.
dom är allihopa fina och smala. som jag vill vara. fast istället
är jag tjock. jättetjock. som en gris. fast fetare.
ïgentligen är det inte själva badet som är hemskt, man kan
dra in fettomagen och vara under vattnet där ingen ser.
utan det är duscharna. efteråt. alla trängs. feta jag kommer
bara vara ivägen. jag hatar verkligen sånt här. kan inte heller
säga att jag inte vill vara med. måste ju spela frisk. och en frisk
person har väl inte komplex? eller kanske. men dom ser inte lika feta ut som jag.
make me thin?

jobbigt värre

jag har ångest. inte matångest. utan mer "jag har missat så mycket" ångest.
och stress. känns som om jag inte har pluggat nånting ikväll.
eller hunnit fixa någon bra present till en kompis. eller hunnit städa.
eller hunnit bry mig alls.
ska och väga mig imorgon. känns inte lovande. hoppades ju på
att matprogrammet skulle ta slut, men så blir det inte. jobbigt värre.
fixar snart inte mer. och vad händer då? jo, jag vägrar äta. får träningsförbud.
blir inlagd. får inte övervinna anorexin. som jag faktist just ikväll har velat.
inte super mycket, men lite. ett framsteg. som jag hatar. anorexin i mig säger
att jag gör fel. jag vill ju leva med anorexin. eller?
(ja, jag vet vad du tänker. man vill inte ha anorexi. men jag vill. för har man anorexi, är man smal.)

föresten, jag har fett på halsen. hängfett. jag är tjock. hatar min kropp.

PANIK!!!!!

en klasskompis sa:
- vi ska få tårta på matten idag!
det gick två sekunder sen
P A N I K !
trodde jag skulle få sitta där, titta när dom åt
tårta, eller ja, jag skulle se typ, fett, kalorier, grädde,
tjock, spy, osv hela tiden!
även om jag inte skulle äta. det blir så.
får typ panik över allt onyttigt alla andra också stoppar i sej.
jag vill inte ha tjocka vänner?
även fast dom inte är det....

har annars haft en skitdag! ingenting funkar. en kompis
blev sur för ingenting. jag blir sur. hon tror att jag svälter.
det är så. jag (eller alla anorektiker) blir sur när jag svälter,
(eller ja, alla som inte äter blir väl det?) och blir jag sur
är det samma sak som att svälta typ.

har kommit på att matprogrammet inte tar slut imorgon
på läkarmötet. mamma sa att en annan tjej skulle sitta med
på lunchen på lördag. så ingen svält för min del...

jag trodde inte jag skulle fixa det

en dag på stan. en dag bland för små kläder. en dag bland provrum.
jag höll inte på att kunna hålla masken uppe.
provade en hög kjol. kändes jobbigt, även om jag kunde ha den.
magen stack fram flera mil. hade ingen lust att prova mer sen.
det kändes för hemskt. som om jag bara skulle växa där i provrummet,
flera storlekar skulle jag växa. jag skulle växa så mycket att jag inte kunde
kom ur provrummet. panik!
skyndade bara av med allting, på med kläderna och ut!
sen skulle kompisarna äta på stan. trodde jag skulle dö.
aldrig i livet att jag skulle kunna se dom äta och sen hem och äta min middag.
min enorma middag. en kompis såg paniken i mina ögon och drog
iväg mej till en annan affär. tack, tack, tack!

ärligt talat, jag vet inte

svar till anonym:
jag vill bli frisk. men jag vill också vara smal. revbenssmal.
jag vill kunna leva mitt liv som alla andra, inte missa allt
som händer i mina vänners liv. anorexin förstör verkligen allt!
allt det sociala, jag tycker inte någon kille ser bra ut (eller jo, en,
men han är superkändis) men har du själv försökt äta femdubbelt
så mycket du vill äta? samtidigt som du inte är hungrig?
och är på riktigt deppigt humör när du bara vill ligga i sängen?
nej, just det. jag går igenom det varje dag. hela tiden. jag måste
kämpa för att inte avslöja mej. det får jag inte. för då slipper jag inte
matprogrammet. och med matprogrammet kan man inte gå ner i vikt,
och om man inte går ner i vikt är man tjock. jag är riktigt tjock. överviktig
känner jag mej. större än alla andra. bara för att jag äter hela tiden.
så ärligt talat, så vet jag inte. jag försöker bara skriva om min inre kamp,
och jag vet inte vilken sida jag borde ställa mej på. eller jag vet, jag borde
ställa mej på den goda sidan. där jag blir frisk. men jag vet inte om jag vill.
fast jag samtidigt vill. ja, du ser, jag har beslutsångest. mycket dessutom.
nu ska jag gå och försöka sova en stund. så jag kanske orkar med morgondagen.
det blir långdag med vännerna. undra om jag fixar det?

vem gillar mat, igentligen?

hur kan man gilla mat? ni vet, aldrig sluta äta typ?
jag hade lite så i somras, jag kunde äta en köttbulle,
eller nej, nått gott, typ lite sallad & så ville jag ha mer,
& mer, & mer. fast jag fick inte. i så fall skulle jag bli tjock.
nu hatar jag mat! jag vill verkligen inte ha! jag längtar tills jag
får svälta....

hur ska jag klara det?

jahapp, skola imorgon. hur ska jag klara det?
det påklistrade leendet, efter gympan, alla glor på min stora
feta kropp medans dom själva springer omkring & fryser,
i deras fina revbenssmala kroppar. som jag oxå vill ha.
som jag har sett ut. jag gav upp läxorna för ett tag sen,
kommer endå vara så deppig imorgon att det inte ens ger
att försöka. & så är den en riktig lång dag...
jag står inte ut mer. varför föddes jag, igentligen?
såklart, jag har ljuspunkter, men inte alla dagar.
inte hela tiden. inte imorgon. om det inte råkar vara så
att resten av familjen har smittat mej med febern. jag hoppas...
kanske jag slipper mat då?
igentligen fattar jag inte hur folk kan tro på min spelade friskhet, är jag
verkligen så övertygande? fast jag läste någonstanns att
anorektiker är dom bästa skådespelarna som finns.

lasagen

fick lasagne till middag. skyndade mej igenom den,
mamma & pappa märkte nog inget, dom trodde nog bara jag
var ivrig att komma tillbaka till min lilla sysselsättning som jag
har tillbringat dagen till. det gick bra. tills jag började tänka,
när jag kände gräddsmaken som bara växte i munnen påp mej,
osten som gjorde så min mage svällde
upp till mer än tidigare. för att inte prata om smöret, det fastnade överallt!
i hela kroppen, det följde med blodet, ut överallt. för att svälla upp mej ytterligare.
det var hemskt! körde min ångestträning. skaka lite på benen, röra lite
försiktigt så ingen hör. det bränner inte många kalorier, max 2.
men det lugnar anorexiamonstret inom mej. tills vägningen om två veckor.
då kommer jag känna mej tjock & ful igen. (eller ja, jag gör det varje dag...)
nu ska jag försöka dämpa ångesten som hoppade upp när jag skrev.
på ett annat sätt...

mina värden

svar till anonym:
1. jag är 164, 5 cm lång. fast jag tror jag har växt en halv cm sen
utskrivningen, men ingen mäter mej eftersom man inte växer när man är i svält.
2. jag är 14 år. fyller 15 i slutet på 2009.
3. ja, frivilligt & frivilligt. om jag vägrar fara så bär pappa ut mej i bilen
& kör dit. så jag gör det ganska frivilligt, eftersom jag måste klara att lura alla
att jag är frisk.

försten, jag har en fråga till alla ni andra som har legat inne.
vad hade ni för värden? jag hade ine så onaturligt låga faktist,
42 i puls & typ 80/ nånting i blodtryck.
bmiet låg på 14. senn hade  ag inte dom bästa blodproven heller,
om jag blev sjuk skulle jag hamna på akuten, mitt immunförsvar strejkade.


helt sjukt

har haft en ganska bra dag idag.
utom när vi träffades alla tjejkompisar,
dom snackade skit om anorektiker, fast dom mycket
väl vet att jag har anorexi. fast dom tror jag är frisk.
tog illa upp. blev deppig.
men det gick över efter en stund. tills dom snackade
skit om en tjej jag pratar ibland med, som inte mår 100.
snarare 2. blev sur.
men nu äre bra.
jag & x är helt sjuka. vi har stoooora planer för vår anorexi.
riktigt stora planer! hihi, men väldigt smarta. då blire som jag
vill ha det.

min anorexia sommar

började nog med bantningen i våras, men det var inte allvarligt
då. kompisarna tjatade, jag vägrade, mamma & pappa tvingade
iväg mej till bup där jag fick ett matschema jag vägrade följa.
i juli for vi på semester. efter det, då kan det kallas svält.
hade fått träningsförbud & näringsdrycker redan innan.
(skulle ta 4/dag, tog ca 4 på hela sommarn) det var under semestern
jag började med sit ups & lite andra smygträningar. mot slutet
av svälten var det ca 200/gång 6 ggr/dag. efter semestern
flyttade jag till mormor. bodde oxå mycket hos kompisar, där jag
kunde sluta äta helt. tills dom inte ville mer, dom slutade ringa osv.
när vi endå träffades räknade jag minuter tills jag kunde fara ut
& cykla igen. cyklade långa runder när jag var ute. skola började,
åt frukost & middag. inga stora portioner. 2 dagar efter skolstarten
var det dax för bupmöte. sa att jag skulle bara in till sjukhuset ett tvärt,
vi ses imorgon! nej nej, så blev det inte. bup ville lägga in mej.
jag vägrade. ni vet vad som händer då, jo tvångsinläggning.
hamnade på en sluten avdelning. satte sond, sondade.
ville inte äta. drog säkert 50 sondar. blev utskriven i november,
efter 12 veckor. började på matprogrammet. började skola. började låtsas...

en bra dag

idag har jag haft en bra dag. ingen ångest alls, inga
"jag vill dö tankar". en bra dag alltså. & så slapp jag halva
fm melliset = ett glas dryck. & så fick jag lägga upp min egen
lucnh, även fast det fortfarande är enorma portioner. fast det går lättare
att äta då jag får lägga upp själv.
i papperet jag fick på avdelningen stod det att patienterna inte fick lägga
upp sin egen mat för att det är lättare att slippa bestämma. bra bortförklaring
för att kunna göra mej tjock? nej, verkligen inte.
ska nog skriva ikväll eller imorgon lite mer hure var, vad som hände & allt sånt.
bara för att det här har varit en bra dag kommer säkert dagen imorgon
inte gå att klara sej levande igenom...

bloglovin

Följ min blogg med bloglovin
så du inte missar ett enda inlägg!

matprogrammet

svar till Aminata
vet faktist inte vad jag väger. jag väger mycket iaf,
eftersom jag går på matprogrammet efter min inläggning på BUP.
jag vill väga under 40. kanske 38-36? det tycker jag låter bra.
när jag blev inlagd låg jag på prick 40,0. det var jobbigt, riktigt jobbigt.

matprogrammet:
frukost: 2 dl mjölk/fil/gröt 1 dl flingor, 1 glas dryck, 2 mackor med smör, ost & skinka + gurka
fm mellis: 2 glas dryck/ 1 glas dryck + torkad frukt/frukt/drickyoughurt
lunch: en portion mat & mjölk. tex gröt & en macka
em mellis: samma som fm
middag: en portion mat & mjölk. tex 7 köttbullar & 2 potatisar/2 dl makaroner
kvällsfika: 2 mackor med smör, ost & skinka + gurka, 2 glas dryck
man kan oxå byta ut en macka & drycken mot mjölk & flingor.

snälla, låt mej dö

mår sämre än möjligt nu.
funderar på att dö. inte allvarligt, men jag vill
slippa livet nu. all smärta. vill svälta.
men vågar inte. måste verka frisk nu,
när jag mår som sämst. då är det som viktigast!
imorrn är det kuratorn oxå, kommer inte säga nånting.
eller jo, som vanligt, verka glad, inte ha några problem osv.
fast jag nu bara vill slänga mej på sängen & gråta.
men dom verkar jag sjuk. det får jag inte. verkligen inte
vet inte vad jag borrde göra.
föresten, har ni något bra tips för att verka frisk?

mår lite bättre nu, när jag har skrivit av mej.
men inte så bra som jag borde. om jag var frisk.

tänka, tänka

funderar starkt på att börja vägra mat redan nu.
även om det inte är värt det. & jag kommer förlora
allt förtroende jag får nu. får ibland hälla upp drickan själv.
lägger ibland upp min egen mat. får äta frukten själv på förmiddagen
(idag slängde jag faktist bara 2 klyftor mandarin ~ 45 kcal)
slipper sond. men jag hatar, hatar, hatar tjocka jag!
& jag skulle inte få träna på jättelänge om jag inte åt.
& det skulle ta jättelång tid innan jag blir inlagd.
& så skulle jag vara hungrig ganska ofta, min mage är ju
van vid enorma portioner mat!
äre verkligen värt det?
& det är ju mycket roligare att typ "gömma" sin svält.
äta när andra ser, men dissa allt annat. träna överdrivet.
det är det bästa jag vet.

hur klarade jag det?

hur fixade jag skolan?
jätte underviktig & inte mat
på typ en dag. mina kompisar dissade mej.
tänkte på mat hela tiden. att jag inte fick
röra på mej.
hur fixade jag det? det var en termin sen,
tänk så mycket som har hänt!
jag har varit inlagd på BUP. gått sjukhusskola.
jag vill dit igen! det var mke lättare att jobba
tillsammans med L&F med läraren.
kommer aldrig klara hela skoldagar för resten
av terminen. för jag kommer aldrig bli inlagd, jag kommer
banga ur. få skuldkänslor. bli tjock. äta godis.
men nu är det skolan som är the problemo.
var depp imorse. läraren frågade om jag var okej.
ja, såklart svarade jag. sen var jag tvungen att klistra
på leendet på läpparna resten av dagen. fejka skratt
ofta. & vara glad. låtsas vara frisk. det är mitt liv...

vikt...

bup idag gick ganska bra. var glad & låtsades
må bra. fast det var en annan tjej & vägde mej.
hemkt, hemskt! hon hade ingen aning om min vikt
tidigare eller nånting. hon måste ju ha förstått att jag hade
anorexi, men hon måste verkligen ha tyckt att jag var en usel
anorektiker, som inte ens kan gå ner i vikt ordentligt!
jag övervägde att vägra ställa mej på vågen, eftersom pappa
inte var med & kunde lyfta mej på vågen (det kan han nog
inte heller, jag är för tung!) men jag skulle ju verka frisk,
då kan jag ju inte ha viktfobi heller!

vet ni? mamma sa att vi har godislöfte! yes!
jag är rätt så väldigt säker på att jag klarar det,
lycka till med att få mej att äta godis självmant. aldrig i livet...

varför får inte jag?

läste en blogg nyss. hon var påväg in i ätstörningsträsket.
jag vill oxå dit. ni vet, första gången, man vet inte vad man borde
göra för att gå ner i vikt, det bara blir. första gången på bup,
man vet inet om man ska gilla eller hata dom. första inläggningen,
allt är skrämmande, man kan vägra sond, man kan vara rädd
för sondmat, man kan längta hem, man kan dissa personalen.
inget av det där kan man göra andra gången. då är man "van".
man vet hur man bränner kalorier på bästa sätt, man vet att
banan har ca 100 kcal & är inte det bästa att äta osv.
jag ska dit igen. fast nu är det andra gången. när man är van
& vet hur man kan gå ner 20 kilo på två månader. dit ska jag, snart...

jag vill, jag vill inte

kom på idag, när jag var med några vänner att
jag vill bli frisk. på riktigt. helt frisk. så jag kan dricka
saft med dom, se top model utan ångest,
inte missa allt som händer, gå i skola, träffa
killar som jag faktist tycker på riktigt är snygga osv.
var helt säker på det!
tills...
vi skulle gå hem till mej & äta mitt äckliga kvällsfika
(fast jag fick ett glas te, så typ 2 glas av det jag har druckit
idag kommer jag kissa ut. och så är det inte så många kalorier)
&dom sa att dom frös. yes, tänkte jag, jag är för fet för att
frysa. så då ändrade jag mej, jag ska bli revbenssmal
igen, & frysa fast det är 30+. även om jag hatar att frysa
betyder det smalhet. &smalhet är lycka.

bra dag!

hej smörmat.
fick middag stekt i smör...
inte mysigt.
men faktist gott, hatar mej själv för det!
jag ska inte tycka om mat!
&så äre. enligt ana...

fast annars har jag mått bra idag,
bättre än på länge!

ojojoj, vad dåligt man kan må

var med mina bästa vänner ikväll.
eller ja, dom som brukar vara mina bästa vänner.
mådde skit. ville springa iväg & hoppa framför ett
tåg. vet inte varför. mådde bara sååååå dåligt.
& så fasade jag för kvällsfikat, men det gick bra.
fick goda vita mackor. visste inte att vita mackor
kunde vara goda, även fast jag har ätit dom här mackorna
säkert hundra gånger förr.
nu mår jag bra i alla fall. ska försöka sova lite
inatt, brukar inte alltid bli så många timmar. men idag
har jag något att se framemot. ska träffa världens bästa vän
i hela världen imorrn!

vill så gärna

vill så gärna bli av med matprogrammet,
så gärna, så gärna.
för jag orkar inte mer nu. jag är helt slut
av alla tankar. dryck om en kvart,
måste börja peppa. får inte visa att jag inte kan äta,
jag måste äta!
även om jag är tjock som en gris.

ingen träning, massa mat

jag hatar jullovet!
jag får inte träna, eller får får jag säkert,
men mamma vill inte. &jag får bara träna med
henne. eller gympa, & det är den jag saknar.
även om jag inte vill börja om skolan,
ska gå heldagar då, lycka till!
jag kommer inte kunna koncentrera mej,
bara sitta & tänka på nästa måltid,
hur jag ska göra för att verka frisk. hur jag ska gömma
bort mat. hur jag ska stå ut med livet.
för idag gör jag verkligen inte det!
har bara suttit vid datorn, läst en bok.
inte rört på mej alls! & jag vill inte träffa någon,
då får jag bara ångest över hur mycket jag
har missat att vara med dom. speciellt när
dom pratar om allt roligt dom har gjort, & det gör dom hela tiden.
snälla, ta mej bara härifrån?

bort från allt, vars som helst

jag vill bara bort.
bort från mat.
bort från matprogrammet.
bort från kalorier.
bort från ångest.
bort från vågen.
bort från fettojag.
till en värld där mat inte exsisterar, inte heller anorexi.
eller bup. eller sond. eller inläggningar.
det skulle vara perfekt!
där skulle alla se ut lika (kanske tråkigt, men
man slipper kroppskomplex)
äta lika mycket & må likadant. alla skulle
vara psykologer som förstod precis vad man menar
när man mår dåligt.
- hej drömvärld. - hejdå verklighet.

-

ibland blir jag bara så sur.
som nu, jag är jättesur på mina "bästa vänner"
dom förstår inte det här med anorexi.
när jag var inlagd, på en sluten bup avdelningen,
i 12 veckor var dom där en gång. dom ringde inte ens
en gång i veckan. max varannan. inte ens nu,
när jag är frisk (i deras ögon) så ringer dom mej & vill
träffas, dom har nya kompisar nu. som dom hellre träffar.
som dom typ hatade i våras, när dom inte visste om
min anorexi. tänk så fel det kan bli. endå vill jag hamna
där igen, anorexiavärlden. fylld med träning, ångest,
kalorietänk. men inte ett dugg mat. det är min drömvärld.

idag vill jag helst bara dö.
mamma&pappa berättade imorse hur vi skulle
göra med maten på skolan, dom ska
komma dit & äta med mej, &så ska jag ta
ett av förmiddasdrycken till. omg, kommer
aldrig klara det! men jag måste, för att fortsätta
luras att jag är frisk. fast då ska jag få ansvar
för att äta en frukt själv, på en lektion men endå.
nä'r jag skalar mandarinen kan jag slänga några klyftor,
när jag äter banan lämna halva&om jag får äpple
nån gång är det bara att äta runt & sen slänga.
det är det enda positiva med det! jag vill ju svälta...

natt

nu kommer kvällen. vet ni vad kväll betyder?
jo, ångest över dagen matintag. &tankar, om hur
jag ska gå ner i vikt sen. &sömnproblem.
för det har jag, mardrömmar, svårt att somna,
sover oroligt osv. tack vare anorexin.
endå vill jag ha henne kvar hos mej,
som ett beskydd mot resten av världen.
där alla är tjocka & kan äta en bulle utan ångest.
men så vill jag inte vara! jag vill slippa äta
bullen, jag vill vara smal. revbenssmal.
även om det är äckligt...
vet ni vad det värsta är? jag kämpar inte
emot, jag vill ha det så här. fast jag mår skit...

hej ångest. hejdå matprogram

jag åt glass till kvällsfika idag.
hata, hata, hata, ångest, ångest, ångest!
varför jag gör det?
för att lura mamma&pappa att jag är frisk,
så jag slipper det hatade matprogrammet.
så jag kan svälta igen...
ska på bup den sjunde, hoppas att dom säger att
det är okej att ta bort det då! eller iaf låta mej lägga upp
all mat själv. idag har jag bara tagit sleven av mamma
&lagt upp, för att visa att jag kan. &"vill" bli frisk.

huga, huga

först fick jag en mandarin klockan fyra,
~ 45 kcal. det är ganska mycket för bara ett mellis!
&så fick jag ett extra glas dryck till middagen.
lättdryck... mååååånga kalorier.
&till middag blev det kycklinggryta med ris&grönsaker.
ganska okej portion, för en normal person. men
jag vill äta lite, lite, som i somras, så för mej var det enormt mycket!
eller mindre än vanligt men endå.
&jag klarade det utmärkt, som vanligt.
nu ska jag fortsätta leka med mina småkusiner.
ha en bra kväll, &fortsätt kämpa!

FYRA korvar!

till lunch fick jag FYRA stora, tjocka falukorv skivor,
&makaroner. jag hatar att få makaroner, för då måste jag
äta upp varenda en. &det är så mycket! typ 2 skedar,
i somras kunde man iaf räkna makaronerna. &det var inte så många.
vill dit igen!
nu ska jag iväg till en kompis&försöka glömma lunchen.

tillåt mej skratta

fick en kommentar till förra inlägget, att min blogg
borde heta kampen för anorexi. jo visst, jag kanske vill vara smal,
men helst vill jag vara smal utan anorexi.
&det går inte på en natt. nu tvingas jag äta, får inte
bestämma alls. eller jo, drycken.
men vad? hur normalt är det? som en bebis ungefär,
fast det var värre förr. när jag hade sonden, då blev jag ju
matad! fick inte ens göra det själv, fuskade för mycket typ.
lämnade kvar typ 10ml i varje spruta & drog inte enda upp till 50ml.
men även om jag vet att det säkert kommer bli så igen
om jag svälter vill jag göra det, för inlagd betyder smal.

snart lunch. det luktar smör. jag hatar smör.

hata, hata, hata

jag hatar min jättefrukost! den är som två frukostar,
2 mackor (med smör)en med skinka&en med ost,
ost är äckliiiigt! &2 dl mjölk, 1 dl flingor&2 dl jucie.
omg, så mycket kalorier som jag hade kunnat skippa om
jag hade fått äta som jag ville!
jag klararde mej igenom frukosten som alla andra dagar,
utan bråk&tjat. jag låtsas vara frisk så jag kan slippa
matprogrammet & svälta igen. dålig taktik, jag vet,
men jag vill vara smal!
det är det enda jag vill...

hur börjar man en blogg?

hur skriver man första inlägget?
kanske att jag hatar mat mer än någonting annat?
eller att matprogrammet jag går på är dom största
portionerna jag någonsin sett?
eller att jag bara vill ut & springa & bränna alla miljoner
kalorier jag stoppar i mej varje dag?
eller springa & spy allt jag stoppat i mej det senaste halvåret?
eller bara vägra äta & vägra sond. så att jag blev smal igen...


Välkommen till min nya blogg!

här kommer jag blogga om min kamp mot anorexi. anonymt.

RSS 2.0