det funkar nu.
det mesta funkar.
maten funkar. bättre än vanligt.
tankarna tar inte över mig. även om dom finns där, dag som natt.
matprogrammet är snart borta?

det sista är jag väldigt orolig för. tänk om det inte försvinner,
jag kommer bli så besviken! tänk om dom fortsätter stanna
hemma och se så jag äter, då går det ju inte.
(fast jag kommer nog endå förlora, typ ca 7 kg bara på min äckliga
övervikt när jag kan äta vanliga portioner)
men tänk såhär då, det försvinner. jag svälter. kan jag?
vågar jag? vill jag tillbaka? kan jag komma igång med all träning?
men en sak vet jag. jag vill inte bli frisk, inte för allt i världen vill jag bli frisk...