...den där känslan man har vid svält.
den där man känner att man har lyckats.
när man ser resultat. ett kilo ner eller att armarna har blivit riktigt smala och fina.

jag kommer inte ihåg hur det känns.
när man mår bra, kanske inte fysiskt, men psykiskt.
sist jag gjorde det, var i somras. sista veckan hemma.
innan inläggning, sond, matprogram och upp i vikt fanns i min värld.
alla tror att man mår dåligt, alla tror att dom ser att man mår dåligt,
när man själv känner, jag mår bra, för jag är smal, jag har inte ätit på en dag
och jag har tränat. höjden av lycka.

jag känner mig väldigt misslyckad nu. får skuldkänslor bara jag tänker
på svälten, hur jag har lyckats lura dom. men så tänker jag på en tjej
från avdelningen, hon hade legat inne flera gånger. jag blir inspererad av henne,
fast jag borde bli inspererad av friska anorektiker. men jag ska bli smal,
jag står inte ut med min feta kropp.
jag ska bli smal....