slängde två klyftor av mandarinen idag.
var super nervös att någon skulle komma på mig!
stoppade det bara i fickan, gick till skräpkorgen och slängde.
mitt i klassrummet.
borde äta upp hela, tänk om någon märker. då är det
år och dar tills matprogrammet tar slut! jag önskar, jag önskar!

har fått säkert 10 pikar idag. om ingenting igentligen,
en klasskompis ritade en bild där det ser ut som jag har
enorma kinder, vilket jag vet att jag har, en annan sa att jag
såg äcklad ut när dom pratade om oboy. fast jag inte tyckte det,
(jo, jag tycker oboy är bland det äckligaste man kan dricka, men
jag blir inte äcklad av att höra dom prata om det :O)
en annan frågade varför jag gömde mig under massa kläder
när vi skulle byta om till gympa. eller det är ju inte pikar som,
men jag är så otroligt känslig hela tiden. det blir för mycket
med både enorma portioner, ångest, kompisar som inte gillar en,
och en massa kommentarer om min anorexi.
har just och pass fixat frukosten, melliset och lunchen. var nära att
bara kasta frukosten, melliset åt jag på skolan, det var jag väldigt nära
att bara kasta i sopkorgen. och lunchen, det var hemskt! skalade bort
halva potatisarna, fast ingen sa till mig.

höll inte på att fixa det. redan på morgonen blev det fel,
masken försvann. frukosten tog aldrig slut, var nära
att kasta allting på mamma flera gånger. eller bara gå
därifrån och aldrig äta mer. tänk vilken lycka, slippa äta.
och idag är det lunch på skolan. köttbullar.8 stycken. åt max 5 förr.
damp matprogram!
hoppas det försvinner på torsdag, fixar nog inte mer sen.

fick en tekaka till frukost. mamma gick iväg och skulle göra
nånting. direkt drog jag bort några tuggor av mackan och gömde
i fickan. sen kom jag på, tänk om hon kollar efteråt om jag har gömt något?
så jag fick lite småpanik och skyndade i mig resten av frukosten.
hon kollade inte. men tänk om dom har någon gömd kamera?
så dom ser all mat jag slänger? eller alla gånger jag går och
tjuvkikar i skafferiet för att se hur många kalorier det är i maten jag får.
tänk om. inte stor chans, men tänk om.
då kan jag säga hejdå till slut matprogram!
fast jag drömde inatt att pappa sa, det här är ju näst sista
matprogramsdagen, du fixar det! jag önskar det vore sant....
s v ä l t a . . . .

vet ni varför jag inte bloggar så ofta?
jag har en annan blogg, och jag är så rädd
att någon ska se likheterna mellan dom.
typ om jag ska träffa en kompis, och så skriver jag det
på båda bloggarna... jag är verkligen jätterädd att någon
ska hitta den här bloggen och förstå vem jag är och mitt
lur. så jag inte blir av med matprogrammet...
för det är min högst önskan! vägde mig igår hos en kompis.
jag är överviktig. jag väger mer än innan ana kom. fetto!!!!
jag har fett överallt, mina armar bara dinglar, mina lår ryms
knappt på en stol, jag har säkert fem dubbelhakor och kinderna
ser ut som om jag har haft flera ballonger i dom. och magen, den
ska vi inte ens tala om! den hänger ner till knäna ena dagen, den
andra står den rakt ut som om jag vore gravid...
nu ska jag gå och äta middag. främmande. kom igen nu, måste fixa det!

det är jag. värsta fettot.
större än alla du någonsin sett! jag lovar!
jag lovar!

haft en hemsk dag! först var jag bara allmänt deppig.
sen blev det värre, tydligen är vännerna sura eller nått?
dom har då dissat mig hela dagen.
så jag fick bada med några andra tjejer. en av dom
misstänker jag har en ätstörning. hon måste äta fem mål/dag
(kanske ett matschema från bup som jag också fick men inte höll?)
hon simmade i enormt fort. och frös. (jag med i för sig. men inte som henne)
hon är smal. inte riktigt revbenssmal, men smal. ni vet, smalare
än om man är riktigt frisk. helt platt mage, vältränade ben och armar.
fast som äcklig på nått sätt. jag vill inte se ut så. jag vill vara fruktansvärt
smal. så att dom andra tittar efter gympan. revben, ben, platt mage,
tunna armar och ben. drömkropp...
en annan tjej såg jag i bastun har skärt sig på både lår och vader.
är faktist avis. inte för att hon mår dåligt, utan för att hon kan. skär jag mig,
märker någon det direkt!
dagen blev inte bättre efter mitt fika, ett äpple. smakar bara socker.
äckligt. tog det för att man kan lämna mycket runt kanterna. fast jag lämnade
inte mycket...
snälla, kan inte någon bara skjuta mig?

bad idag. med klassen. bikini. blickar. tjock.
det är bara vi tjejer i klassen som ska bada, men endå.
dom är allihopa fina och smala. som jag vill vara. fast istället
är jag tjock. jättetjock. som en gris. fast fetare.
ïgentligen är det inte själva badet som är hemskt, man kan
dra in fettomagen och vara under vattnet där ingen ser.
utan det är duscharna. efteråt. alla trängs. feta jag kommer
bara vara ivägen. jag hatar verkligen sånt här. kan inte heller
säga att jag inte vill vara med. måste ju spela frisk. och en frisk
person har väl inte komplex? eller kanske. men dom ser inte lika feta ut som jag.
make me thin?

jag har ångest. inte matångest. utan mer "jag har missat så mycket" ångest.
och stress. känns som om jag inte har pluggat nånting ikväll.
eller hunnit fixa någon bra present till en kompis. eller hunnit städa.
eller hunnit bry mig alls.
ska och väga mig imorgon. känns inte lovande. hoppades ju på
att matprogrammet skulle ta slut, men så blir det inte. jobbigt värre.
fixar snart inte mer. och vad händer då? jo, jag vägrar äta. får träningsförbud.
blir inlagd. får inte övervinna anorexin. som jag faktist just ikväll har velat.
inte super mycket, men lite. ett framsteg. som jag hatar. anorexin i mig säger
att jag gör fel. jag vill ju leva med anorexin. eller?
(ja, jag vet vad du tänker. man vill inte ha anorexi. men jag vill. för har man anorexi, är man smal.)

föresten, jag har fett på halsen. hängfett. jag är tjock. hatar min kropp.

en klasskompis sa:
- vi ska få tårta på matten idag!
det gick två sekunder sen
P A N I K !
trodde jag skulle få sitta där, titta när dom åt
tårta, eller ja, jag skulle se typ, fett, kalorier, grädde,
tjock, spy, osv hela tiden!
även om jag inte skulle äta. det blir så.
får typ panik över allt onyttigt alla andra också stoppar i sej.
jag vill inte ha tjocka vänner?
även fast dom inte är det....

har annars haft en skitdag! ingenting funkar. en kompis
blev sur för ingenting. jag blir sur. hon tror att jag svälter.
det är så. jag (eller alla anorektiker) blir sur när jag svälter,
(eller ja, alla som inte äter blir väl det?) och blir jag sur
är det samma sak som att svälta typ.

har kommit på att matprogrammet inte tar slut imorgon
på läkarmötet. mamma sa att en annan tjej skulle sitta med
på lunchen på lördag. så ingen svält för min del...

en dag på stan. en dag bland för små kläder. en dag bland provrum.
jag höll inte på att kunna hålla masken uppe.
provade en hög kjol. kändes jobbigt, även om jag kunde ha den.
magen stack fram flera mil. hade ingen lust att prova mer sen.
det kändes för hemskt. som om jag bara skulle växa där i provrummet,
flera storlekar skulle jag växa. jag skulle växa så mycket att jag inte kunde
kom ur provrummet. panik!
skyndade bara av med allting, på med kläderna och ut!
sen skulle kompisarna äta på stan. trodde jag skulle dö.
aldrig i livet att jag skulle kunna se dom äta och sen hem och äta min middag.
min enorma middag. en kompis såg paniken i mina ögon och drog
iväg mej till en annan affär. tack, tack, tack!

svar till anonym:
jag vill bli frisk. men jag vill också vara smal. revbenssmal.
jag vill kunna leva mitt liv som alla andra, inte missa allt
som händer i mina vänners liv. anorexin förstör verkligen allt!
allt det sociala, jag tycker inte någon kille ser bra ut (eller jo, en,
men han är superkändis) men har du själv försökt äta femdubbelt
så mycket du vill äta? samtidigt som du inte är hungrig?
och är på riktigt deppigt humör när du bara vill ligga i sängen?
nej, just det. jag går igenom det varje dag. hela tiden. jag måste
kämpa för att inte avslöja mej. det får jag inte. för då slipper jag inte
matprogrammet. och med matprogrammet kan man inte gå ner i vikt,
och om man inte går ner i vikt är man tjock. jag är riktigt tjock. överviktig
känner jag mej. större än alla andra. bara för att jag äter hela tiden.
så ärligt talat, så vet jag inte. jag försöker bara skriva om min inre kamp,
och jag vet inte vilken sida jag borde ställa mej på. eller jag vet, jag borde
ställa mej på den goda sidan. där jag blir frisk. men jag vet inte om jag vill.
fast jag samtidigt vill. ja, du ser, jag har beslutsångest. mycket dessutom.
nu ska jag gå och försöka sova en stund. så jag kanske orkar med morgondagen.
det blir långdag med vännerna. undra om jag fixar det?

hur kan man gilla mat? ni vet, aldrig sluta äta typ?
jag hade lite så i somras, jag kunde äta en köttbulle,
eller nej, nått gott, typ lite sallad & så ville jag ha mer,
& mer, & mer. fast jag fick inte. i så fall skulle jag bli tjock.
nu hatar jag mat! jag vill verkligen inte ha! jag längtar tills jag
får svälta....

jahapp, skola imorgon. hur ska jag klara det?
det påklistrade leendet, efter gympan, alla glor på min stora
feta kropp medans dom själva springer omkring & fryser,
i deras fina revbenssmala kroppar. som jag oxå vill ha.
som jag har sett ut. jag gav upp läxorna för ett tag sen,
kommer endå vara så deppig imorgon att det inte ens ger
att försöka. & så är den en riktig lång dag...
jag står inte ut mer. varför föddes jag, igentligen?
såklart, jag har ljuspunkter, men inte alla dagar.
inte hela tiden. inte imorgon. om det inte råkar vara så
att resten av familjen har smittat mej med febern. jag hoppas...
kanske jag slipper mat då?
igentligen fattar jag inte hur folk kan tro på min spelade friskhet, är jag
verkligen så övertygande? fast jag läste någonstanns att
anorektiker är dom bästa skådespelarna som finns.

fick lasagne till middag. skyndade mej igenom den,
mamma & pappa märkte nog inget, dom trodde nog bara jag
var ivrig att komma tillbaka till min lilla sysselsättning som jag
har tillbringat dagen till. det gick bra. tills jag började tänka,
när jag kände gräddsmaken som bara växte i munnen påp mej,
osten som gjorde så min mage svällde
upp till mer än tidigare. för att inte prata om smöret, det fastnade överallt!
i hela kroppen, det följde med blodet, ut överallt. för att svälla upp mej ytterligare.
det var hemskt! körde min ångestträning. skaka lite på benen, röra lite
försiktigt så ingen hör. det bränner inte många kalorier, max 2.
men det lugnar anorexiamonstret inom mej. tills vägningen om två veckor.
då kommer jag känna mej tjock & ful igen. (eller ja, jag gör det varje dag...)
nu ska jag försöka dämpa ångesten som hoppade upp när jag skrev.
på ett annat sätt...

har haft en ganska bra dag idag.
utom när vi träffades alla tjejkompisar,
dom snackade skit om anorektiker, fast dom mycket
väl vet att jag har anorexi. fast dom tror jag är frisk.
tog illa upp. blev deppig.
men det gick över efter en stund. tills dom snackade
skit om en tjej jag pratar ibland med, som inte mår 100.
snarare 2. blev sur.
men nu äre bra.
jag & x är helt sjuka. vi har stoooora planer för vår anorexi.
riktigt stora planer! hihi, men väldigt smarta. då blire som jag
vill ha det.

började nog med bantningen i våras, men det var inte allvarligt
då. kompisarna tjatade, jag vägrade, mamma & pappa tvingade
iväg mej till bup där jag fick ett matschema jag vägrade följa.
i juli for vi på semester. efter det, då kan det kallas svält.
hade fått träningsförbud & näringsdrycker redan innan.
(skulle ta 4/dag, tog ca 4 på hela sommarn) det var under semestern
jag började med sit ups & lite andra smygträningar. mot slutet
av svälten var det ca 200/gång 6 ggr/dag. efter semestern
flyttade jag till mormor. bodde oxå mycket hos kompisar, där jag
kunde sluta äta helt. tills dom inte ville mer, dom slutade ringa osv.
när vi endå träffades räknade jag minuter tills jag kunde fara ut
& cykla igen. cyklade långa runder när jag var ute. skola började,
åt frukost & middag. inga stora portioner. 2 dagar efter skolstarten
var det dax för bupmöte. sa att jag skulle bara in till sjukhuset ett tvärt,
vi ses imorgon! nej nej, så blev det inte. bup ville lägga in mej.
jag vägrade. ni vet vad som händer då, jo tvångsinläggning.
hamnade på en sluten avdelning. satte sond, sondade.
ville inte äta. drog säkert 50 sondar. blev utskriven i november,
efter 12 veckor. började på matprogrammet. började skola. började låtsas...

idag har jag haft en bra dag. ingen ångest alls, inga
"jag vill dö tankar". en bra dag alltså. & så slapp jag halva
fm melliset = ett glas dryck. & så fick jag lägga upp min egen
lucnh, även fast det fortfarande är enorma portioner. fast det går lättare
att äta då jag får lägga upp själv.
i papperet jag fick på avdelningen stod det att patienterna inte fick lägga
upp sin egen mat för att det är lättare att slippa bestämma. bra bortförklaring
för att kunna göra mej tjock? nej, verkligen inte.
ska nog skriva ikväll eller imorgon lite mer hure var, vad som hände & allt sånt.
bara för att det här har varit en bra dag kommer säkert dagen imorgon
inte gå att klara sej levande igenom...

Följ min blogg med bloglovin
så du inte missar ett enda inlägg!