ärligt talat, jag vet inte

svar till anonym:
jag vill bli frisk. men jag vill också vara smal. revbenssmal.
jag vill kunna leva mitt liv som alla andra, inte missa allt
som händer i mina vänners liv. anorexin förstör verkligen allt!
allt det sociala, jag tycker inte någon kille ser bra ut (eller jo, en,
men han är superkändis) men har du själv försökt äta femdubbelt
så mycket du vill äta? samtidigt som du inte är hungrig?
och är på riktigt deppigt humör när du bara vill ligga i sängen?
nej, just det. jag går igenom det varje dag. hela tiden. jag måste
kämpa för att inte avslöja mej. det får jag inte. för då slipper jag inte
matprogrammet. och med matprogrammet kan man inte gå ner i vikt,
och om man inte går ner i vikt är man tjock. jag är riktigt tjock. överviktig
känner jag mej. större än alla andra. bara för att jag äter hela tiden.
så ärligt talat, så vet jag inte. jag försöker bara skriva om min inre kamp,
och jag vet inte vilken sida jag borde ställa mej på. eller jag vet, jag borde
ställa mej på den goda sidan. där jag blir frisk. men jag vet inte om jag vill.
fast jag samtidigt vill. ja, du ser, jag har beslutsångest. mycket dessutom.
nu ska jag gå och försöka sova en stund. så jag kanske orkar med morgondagen.
det blir långdag med vännerna. undra om jag fixar det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0